eedstroms

it feels so nice to know im gonna be alright

Onsdag = hoppträning no matter hur mycket plugg jag har. Den senaste veckan har gjort mig så utpumpad att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag lever på skrattattacker med vänner, gos med Pontus, mys med familjen och onsdagkvällar haha. Har tre prov denna vecka (ja, har, vi har tre prov på Tors-fre) och energin har verkligen runnit ut i sanden efter en vecka med konstant plugg. Det har verkligen varit from the moment som jag slog upp ögonen tills huvudet nuddar kudden igen, och jag rekommenderar det inte flr nu känns ju hjärnan bara som mos när proven faktiskt ligger runt hörnet. MEN jag pluggar ju för att få ett fantastiskt liv senare, och jag har alla saker jag rabblade upp ovan att glädjas över. Jag är "duktig" i skolan och ja - livet är helt enkelt väldigt bra ändå.

Ikväll var det som sagt hoppning och tyvärr gick det inte så bra, men sånt är livet. Det är dom passen man blir riktigt bra av, och jag försöker påminna mig själv om att jag inte hade ridit på flera månader innan och nu rider en gång i veckan, man kan inte prestera på topp då. Men jag jobbar hårt på det! Roliga saker kommer presenteras snart hoppas jag, och som sagt, livet är rätt häftigt.

scarborough 2015

 

 

 

Spenderat en vecka i Scarborough som ligger i Yorkshire, England. Bodde i en familj som pratade dialekten Geordie vilket är lite halvknepigt ibland, men det gick bra! Cyklat mountainbike, surfat, haft sightseeing och framför allt så har vi ätit. Det var himla skönt att komma hem till svensk husmanskost, sin egna säng och självklart till P.

Bloggen ligger nere just nu då jag kämpar med skolan och en helt sjuk hästabstinens. Att rida en gång i veckan är inte nog för mig, men att rida mer i östersund/Bräcke varvat gör att det alltid kommer vara någon som klagar på att jag aldrig är hemma och tycker att jag stressar för mycket. Ett dilemma, och jag vill lösa det genom att ha en häst i Bräcke, men det är ju inte bara det. Det kräver massvis med pengar som jag tyvärr inte har.

Jaja, min tid på hästryggen kommer - för jag vägrar tro att den redan är över.

 

live life the way i want

 

Detta är vad jag vill med mitt liv. Punkt slut, längtar ihjäl mig till den dagen då jag får slita, svettas, skratta, gråta och kämpa i stallet igen. Längtar tills jag får vara där varje dag, ha en bästa vän ovh faktiskt få leva livet på det sättet jag vill.

@oddmolly #intothewoods

Hej där! tänkte prova lyckan här, då jag är med i och har blivit nominerad i en tävling på OddMollys instagram. Jag behöver så många gillningar som möjligt, och det tar inte många minuter av er tid så jag skulle verkligen uppskatta om ni ville hjälpa mig!

Gå in på @oddmolly på instagram och gilla bilden som du ser på vänster sida av bilden jag lägger ut här nere! Håll tummarna för mig, skulle bli så otroligt lycklig om detta gick vägen.

 

 

Väldigt suddigt men jaja, ni ser vilken bild som är min i alla fall!

pusspuss

halmstad

Nu blev det så där himla längesedan igen. Mitt sommarlov rullar på och om typ en och en halv vecka börjar jag skolan. Ska bli roligt faktiskt, jag ser väldigt mycket fram emot allt detta året kommer bjuda på! Jag fyller arton, tar i och med det körkort och ska ta studenten. Inte helt fel, plus att jag kikade på schemat idag, i alla fall det preliminära, och det ser ju kanongött ut.

Just nu befinner jag mig i en liten "förort" till Halmstad hemma hos min morbror med familj! Vädret är underbart, jag har inte helt ovanligt bränt sönder ryggen och resten av kroppen börjar få en hyfsad brun nyans i alla fall. Vi har varit på Ullared och shoppa massa, bland annat smink, och sen har vi haft kusinmys, åkt massa, massa bil. Imorgon ska vi till havet och njuta lite, och även äta glass på vårt vanliga ställe i Tylösand. Jag håller på dör av rädsla för alla äckliga kryp som finns här och jag saknar min Pontus, men livet är bra ändå

storjöyran 2015

Augusti står runt hörnet och jag har hittils haft en riktigt nice ledighet, även om det suger att inte kunna göra något på grund av vädret och ryggen. Jag kan inte träna, det finns ingen sol att njuta av och helt plötsligt har jag ingenting att längta till. Inga lediga pass på jobbet och detta var Pontus sista semestervecka. Att vara en boknörd passar ju i alla fall väldigt bra - jag har plöjt igenom typ 8 böcker den här sommaren. Och fler ska det bli!

Just nu sitter jag och peppar inför yran, det börjar imorgon men jag och Pont åker in idag för att han och Kim ska gå på stråket. Jag hänger med Dennan och Karolin ikväll, så vi får se vad vi hittar på. Har längtat efter Yran sen förra året, så ÄNTLIGEN är det dags, trist att det ska vara urtråkigt väder bara. Nä, nu måste jag hoppa in i duschen, fixa mig lite och packa ner kläder. Det är så sjukt tråkigt att yran är kall denna sommar, ingen mening att klä upp sig när man ändå har jacka för att inte frysa ihjäl haha. Skulle vilja ha klackar i helgen jag men jag känner mig så lång, plus att det skulle inte vara kanonbra om jag ens snubblade till med tanke på kotkompressionen.. Haha nu glömde jag bort mig, dags att göra lite nytta, hejdå bloggen!

 

Tänk om det hade varit någon sol i sommar så man kunde få lite färg, throwback till Thailand 2012.. I brist på andra bilder liksom ;)

mitt utbytesår blir inte av

Hej bloggen. Jag antar att rubriken gör att alla som läser detta sitter med ett stort frågetecken. Varför??

Jo, det är så att jag själv, tillsammans med råd från en läkare och några andra tog beslutet att inte åka på mitt utbytesår. Här har ni anledningarna!

  1. Den första anledningen är försäkring. Enligt en läkare jag var till i veckan trodde han att det kunde bli lite problem om min rygg börjar krångla minsta lilla i USA då han trodde att försäkringsbolaget säkerligen kommer säga "du visste ju om din skada när du åkte". Det skulle kunna bli en jobbig historia.
  2. Jag har ont. Nu kommer det kanske bara vara i någon vecka, men det räcker för att få mig att inte sätta mig på ett flygplan. Kan knappt sova på grund av den där rackarns ryggen, och det gör mig till en zombie på dagarna - och det vore inte heller särskilt kul att inleda året med att sova bort allt. Jag har ju fått en kotkompression (vet inte om jag skrev det) och för att den fullständigt ska läka skulle det förmodligen ta 8-12 veckor enligt en läkare, och enligt en annan kunde man ha problem i ytterligare tre månader efter det (och så klart resten av livet vid smällar, stötar och vissa saker). Jag skulle inte kunna börja i någon sport på en gång vilket jag gärna ville, och jag vet inte hur det såg ut, men har i alla fall hört att det är svårt att få en plats i efterhand.
  3. Jag blev skraj helt enkelt. Jag trodde för det första att Pontus och Mattias hade dött, och sen var själva upplevelsen sjukt omskakande. Att vakna av att ryckas fram och tillbaka, hänga upp och ner, höga smällar och tvärstopp blandat med lukten av bensin, känslan av att slå näsan och ljudet av mitt egna helt hysteriska skrik var chockerande, minst sagt. Jag blir stressad av minsta lilla när jag åker bil, får lite ångest när jag känner bensinlukten, jag blir fruktansvärt orolig när någon av mina nära och kära åker bil själv och jag är allmänt orolig. Det och att sätta sig på ett flygplan tvärs över atlanten ensam skulle inte bli någon bra kombo, tyvärr. Visst skulle jag få skinn på näsan som vissa har försökt peppa mig med, men det skulle inte vara en rolig inledning på vad som egentligen skulle vara det bästa året i mitt liv och jag antar att jag inte är tuff nog för det helt enkelt.

Jag har försökt vänt på alla sidor i detta och har för att få en objektiv bedömning till och med faktiskt pratat med en kurator.

Självklart känns det jättetråkigt, det gör det verkligen. Det har varit en dröm väldigt länge och allting var fixat, men som sagt så vill jag att mitt år utomlands ska bli det bästa i mitt liv på alla sätt och vis. Det skulle det säkerligen kunna bli nu också, men jag är helt enkelt inte tuff nog för att bara bita ihop angående det här och ta mitt pick och pack för att kämpa mig igenom början på något som ändå skulle blivit den största utmaningen i mitt liv.Och jo - jag kommer ångra det här beslutet SJÄLVKLART, men det är inte konstigt alls. Speciellt inte när min värdfamilj är den underbaraste jag kan tänka mig - men jag ska definitivt hälsa på dom istället.

Hoppas ni förstår, och snälla, inga idiotiska kommentarer om att jag var för feg eller att jag gör det för att jag är så kär i min pojkvän. Jag gör det för min egen skull, ingen annans, och jag har redan börjat fundera på vad för resa jag ska göra istället. För bo utomlands - det ska jag definitivt göra en period i mitt unga liv.

If you are reading this Bill and Kerri - thank you so much for wanting me to be a part of your amazing family. I will for sure visit you as soon as possible, that is a promise! I'm sure we would have had the best year together and I'm so sorry that I'm not able to come.

Tack och hej, och ni utbytisar som läser detta får mer än gärna länka er blogg i kommentarsfältet så jag kan följa er på era underbara år!!!

har ni någonsin haft änglavakt

Igår var vi på väg till watercross tävling i Särna, när vi i Älvros väjade för ett rådjur. Bussen skar ner i diket, det tog stopp mot en infart som gjorde att vi reste oss på nosen och flög väldigt många meter upp och ner innan vi landade på taket. Väl på talet slog vi över på sidan innan vi slutligen landade på alla fyra däcken i motsatt rikning mot den vi kom i. Vi alla klarade oss helt okej, Pontus och Mattias med ordentligt mörbultade ryggar och näsor, jag också mörbultad rygg och näsa, plus en liten kotkompression i ryggen. Vi hade verkligen änglavakt. Med tanke på hur bussen ser ut, det fanns inte en enda hel pryl förutom kylboxen, så borde vi nog inte vara hela vi heller. Tackar änglarna otroligt mycket!!!

sexton nollsju femton

Halva juli har passerat och jag har snart jobbat klart, har bara två dagar kvar den här veckan. Yran står runt hörnet, och på måndag kan jag äntligen joina Pontus på semester. Ledighet tillsammans med mitt hjärta mitt i sommaren - kan det bli så mycket bättre? Det skulle vara att vädret förbättrades lite kanske, men annars känns det här helt underbart.

Lite knepigt är det dock att inte veta vad framtiden har att erbjuda. Jag går liksom på obestämt lång ledighet, i vanliga fall vet man alltid att skolan börjar inom en viss tid, och då vet man vad man har att vänta sig. Det är spännande, jobbigt och tålamodsprövande, men ändå en rätt härlig känsla att mitt liv just nu verkligen ligger i ödets händer! Det är liksom bara att ta det som det kommer. 

Jag vet inte om jag har kommit ihåg att skriva det (förmodligen inte eftersom det var så länge sedan jag skrev;)) men jag har nu en hundvalp!! Mamma och Pär har skaffat en irländsk setter, och han är ta mig tusan det sötaste jag vet. Lita lagomt jobbig, men idag var han faktiskt väldigt mycket bättre. Han bits lite för mycket och har energi så det skulle räcka till fyra valpar till, men jag är helt nerkärad i det där lilla energiknippet! 

Ja, där hade jag i alla fall skrivit en liten check up på livet, det behövs ibland. Tråkigt utan bilder, men tills nästa gång bloggen!  

watercross & dubbelplacering

Godkväll! Nu har det hänt lite grjejer på utbytesfronten, men tyvärr står det still igen. Jag fick min nya placering häromdagen, i Minnesota. Inget mer med det liksom, jag gav upp hoppet om delstatsvalet för länge sedan. Däremot var det en dubbelplacering, och jag som tidigare har varit väldigt positiv till det fick en olustig känsla i magen. Trots jobbigt mycket skuldkänslor mot EF som letar familj till mig tackade jag nej - det kändes helt fel. Jag har ont i magen konstant nu för det börjar bli tight om tid, och jag kan förstå att EF måste vara otroligt frustrerade just nu. Det är jag med. Jaja, bara att vänta på det tredje samtalet om placering nu då, tredje gången gillt eller hur var det??

För övrigt så jobbar jag på i min lilla mejerikyl. Fryser arslet av mig varje dag, och för var dag som går blir hoppet om en snygg bränna i sommar mindre och mindre. Plånkan däremot blir bara större och större. PÅ kvällarna är jag med min finaste Pont, och det är helt underbart att få massvis med kvalitetstid med honom nu när jag inte måste plugga jämt. Saknar polarna mina, blir bökigt att bo på olika ställen när alla jobbar mycket, men snart är det Yran! Jag och Pontus hänger väldigt mycket hos Mattias nu, hjälper honom med sin satsning på Watercross. Så jäkla kul och jag har blivit riktigt intresserad. När jag kommer hem nästa somamr blir det till att spara ihop pengar och pröva på det där, om intresset jag har fått nu kvarstår så klart ;) Försöker lära mig så mycket som möjligt om skotrar nu, men min hjärna är nog bättre när det gäller levande djur än maskiner. Vi har varit på tre tävlingar i år och det går bara bättre och bättre för Elgen. Riktigt kul! I helgen var vi i Backe för andra deltävlingen i SM-serien, och Mattias lyckades ta sig till C-final och knep tionde placeringen. härligt härligt! Han klättrar i listorna för varje tävling som går och just nu är han fjortonde bäst i Sverige - på sin första riktiga säsong!

Av någon anledning blev mina mobilbilder extremt suddiga nu. Så kan det gå!

sommarlov

Men hejhej, hallå! Det var ett tag sedan nu igen. Att det var ett tag sedan betyder att det inte har hänt något på utbytesfronten än, vilket det fortfarande inte har. Trist, men men.

Det är i alla fall äntligen sommarlov, och jag kan nu nöjt säga att jag har klarat av tvåan. Om det är någon som har följt mig länge så vet ni att jag satte som mål att inte ha något C, och jag klarade målet i alla ämnen förutom ett, Biologi. Där fick jag C, och jag försöker att inte vara för besviken på mig själv, för jag har presterat bra ändå. Det känns dock jäkla, jäkla surt att jag faller på målsnöret, och bara var ett enda betyg ifrån att klara målet. Surt sa räven - men jag har i alla fall sommarloooov! En månad framöver jobbar jag nu på ICA i Ånge där jag står i mejeriet. Kanske inte det roligaste jobbet, men jag har trevliga och roliga kollegor så det går ganska fort ändå. Vädret i Bräcke och Ånge än så länge har ju sugit, men idag var det riktigt fint!

Jag hoppade Vicke åt Isa idag, tillsammans med Moa och Connie. Lite svårt att hitta känslan i början men till slut gick det superbra. Han är galet rolig den där Maverick, jag hade ett stort leende på läpparna hela passet! Efter att vi hade stökat klart med hästarna och jag och Isa hade stretchat Vicke drog vi hem till Moas mormor och morfar och stekte i det härliga vädret. Moa blev tokbrun på en gång och jag blev knallröd. härligt värre!

 

grattis finaste felicia

Idag är en väldigt speciell dag i Sundsvall, och jag önskar att jag var där.
I dag tar Felicia studenten, efter tre år av riktigt slit, och hon förtjänar det så otroligt mycket!
Idag når hon ett livsmål, och jag vet att det betyder bra nog mycket mer för henne än för alla andra studenter att stå där med sin mössa i sin fina vita klänning och dansa på flaket. På grund av olika anledningar har vägen dit varit krokig, och hon har krigat sig fram med uppkavlade ärmar, och idag har du vunnit kriget vännen!!!!

STORT JÄKLA GRATTIS, NJUT NU SÅ MYCKET DU BARA KAN (trots att du är sjuk haha) FÖR DETTA ÄR DIN, BARA DIN DAG! Älskar dig Felicia, och jag är otroligt, otroligt stolt och rörd över att du har klarat detta, och att se alla bilder på dig på din stora dag får mig att gråta av glädje 💞

update om livet & studentfest i östersund

Men ojdå, nu blev det ett sånt där väldans långt hopp mellan inläggen igen... Som det kan gå! Livet rullar stadigt på framåt och sommarlovet står runt hörnet, ja om två dagar faktiskt. Jag har varit på ambassad och fixat visum vilket betyder att allt är klart inför USA förutom det viktigaste antar jag - familj och avresedatum. Jag längtar efter ett samtal från EF, om det så blir så att jag ändå kommer bo i Idaho, för tro mig - mitt år kommer bli grymt i vilket fall som! Snart är skolan över och sommaren närmar sig vilket betyder att det inte alls är länge tills jag lämnar mitt trygga Sverige med mina underbara vänner, min familj och min pojkvän. Känns lite läskigt faktiskt. Men, det tänker jag inte på nu!

Förra veckan var studentvecka i Östersund, och i fredags var det fest i heeela staden. Underbart, underbart och stämningen var på topp trots att den sorgligt nog slutade med ett tragiskt dödsfall, vilket rör till hela såna här små städer. Det var i alla fall efter att jag hade dragit mig hemåt, och även alla mina vänner, så ingen av oss blev påverkade eller hamnade i fara av det i alla fall! Jag hade verkligen en underbar kväll med massor av fina vänner så jag tänkte avsluta mitt röriga och snabbt skrivna inlägg med lite bilder, för nu ska jag till Ånge och hjälpa Pontus som ska hjälpa Mattias när han kör watercross.

 

finväder & lana del Rey i lurarna

Jag skrev nyss ett långt inlägg som försvann, så nu blir det en kort kort variant :)))))

Solen skiner, himlen är klarblå utan ett enda moln, lana del Rey i hörlurarna. Kan det bli bättre? Ja, om jag kanske inte hade försovit mig och missat mitt första tåg (=mer än halva första lektionen) och sedan inte slagit foten så jag fick världens sår när jag var som mest förbannad imorse. Älskar att försova mig :)

I alla fall så ska jag släppa det nu, för det finns inget som gör mig lyckligare än det här vädret, och Lana del Rey. Det är perfekt, så nu ska jag, trots att jag inte kommer hinna vara ute finvädret, njuta av den första riktigt soliga morgonen för i år ☀️

ef education i organisationsdjungeln

När jag bestämde mig för att faktiskt åka till USA valde jag mellan EF och Explorius, mest för att det är dom två jag har hört mycket om. Jag ville åka med Rotary för att få bo i flera olika familjer,  men min familj var inte så sugen på en annan utbytesstudent och STS hade jag helt enkelt inte så stor koll på. Det kan ju vara rena rama djungeln det där med att välja, så jag tänkte ta upp varför jag valde EF och vad jag tycker om dom än så länge, ifall någon blivande utbytis skulle behöva lite tips.

 

Jag velade som sagt mellan EF och Explorius, men till slut föll valet ändå på EF. delvis för att dom helt enkelt var dom som kontaktade mig snabbast och bokade intervju osv. Jag tyckte att både EF och Explorius lät bra, med flygbiljetter inräknade, förberedelsedagar i New York som ingick och massa sånt bra. Explorius är dock inte samma organisation i USA utan dom har samarbetspartners där, vilket jag har hört kan vara negativt om det blir något problem och den organisationen inte är till stöd och Explorius då kan inte verkligen inte göra något för att det står utanför deras makt. Självklart beror det på vilken din amerikanska organisation är, men jag läste lite om det och blev för nojig helt enkelt. EF är samma organisation, alltså EF sverige och EF USA vilket känns skönt då jag har en känsla av att dom har väldigt bra kommunikation.

Alltså valde jag EF för att:

  • Det är samma organisation hela vägen
  • Bra service
  • Väldigt personliga
  • Allt som ingick, så som dagarna i New York och flygbiljetter, samt det smidiga med deras ERIKA-försäkring

Om ni har läst mitt tidigare inlägg kanske ni vet att jag är lite nere över min placering då jag inte har skrivit något annat än hur mycket jag vill bort från Sverige och ändå lyckas få en placering där klimatet är väldigt likt Sveriges, plus att jag tyckte EF var otydliga angående delstatsval. Detta var för att jag inte någonstans kunde läsa att det kunde bli för sent för att göra det valet, och ingen sa någonting under min intervju och så vidare. Sen stod det i mina papper jag fick hem att man skulle fylla i blanketten som kom med, men jag hade inte fått någon och mailade därför och frågade. Då fick jag svar om att det egentligen var för sent (i februari) och att dom ändå skulle försöka och höra av sig igen vilket jag blev otroligt tacksam över. Sen hörde jag inget mer, mailade en gång till och fick inget svar - och dum som jag är tänkte jag aldrig ens tanken att det inte skulle funka utan förväntade mig liksom att det hade gått bra. Sen när dom berättade om min placering mailade jag för att få peppning angående den, och sen fick jag frågan om jag ens hade meddelat om delstatsval innan sista april, så då blev jag sjukt ledsen om det till och med visade sig att dom hade kunnat leta i en hel månad.. Missförstånd från båda håll tror jag. Men jag måste säga att EF verkligen gör allt för sina studenter, även för mig som måste vara den krångligaste någonsin, för jag fick mail häromdagen och jag ska få göra mitt delstatsval nu. Placeringen i Idaho var inte ens bekräftad än, så dom hade meddelat USA att jag verkligen ville få en chans i dom stater jag önskat. Jag förstår att flera kommer tycka att det är väldigt ytligt och fjantigt, för att värdfamiljen är det viktigaste, men jag vill leva min dröm. Om jag nu inte hamnar där ändå så tolkar jag det som att det inte var meningen helt enkelt! 

 

Otroligt tacksam för bästa EF's service, jag valde helt klart rätt organisation. Jag rekommenderar er starkt att fundera på EF när ni sitter där i djungeln och försöker välja!