Jag har försökt skriva det här inlägget i två veckor nu från min telefon men det har inte riktigt fungerat haha. Jag ville bara skriva att jag äntligen har tagit körkort!!! Eller ja, för två veckor sedan då, men ändå. Helt magisk känsla att få sätta sig i bilen själv och köra, älskar det. Jag gillar dessutom verkligen att köra bil så jag är sååå glad nu. Världens bästa P som hjälpte mig plugga och till och med tog ledigt för att skjutsa mig till Östersund för teoridelen och sen tillbaka till Ånge igen för körprovet, och stöttade och peppade så klart!

Skolan rullar väl på, men det är så mycket överallt nu att jag har gått från att ha B/A till en massa C:n på proven och det är tråkigt att jag inte lyckas hålla hela vägen in i mål liksom.. Men men, jag har ju inget lägre än C så det är ju väldigt bra ändå! Det är ju trots allt bara 72 (!!) dagar kvar. Kändes som att det nyss var 100-dagars!

Det är så mycket roligt att se fram emot nu. Om 22 dagar är det 50 dagars på marité, om ca tre veckor åker jag utomlands med Pontus och hans föräldrar, två veckor efter det ska jag på bal, sen är det tametusan inte ens en månad till studenten!!!! Life <3

Idag har varit en najs dag. Endast en lektion, för på förmiddagen var vi på Nolia-mässan, med massa högskolor, universitet och allmän inspo.

På mässan hade de olika föreläsare, och en av dom var Mårten Nylén (aka Biggest loser-Mårten, ninja-Mårten, PT-Mårten). Han pratade om sitt liv och hur han hade en identitetskris från ungefär 15-18 års ålder. Och alltså jag har nu insett varför jag periodvis har mått så dåligt under mina tonår. Att tvingas "ge upp" (mer eller mindre) det jag vill ägna mitt liv åt gjorde att jag inte hade en aning om vem jag var. Jag hade ju levt mitt liv i stallet och utanför stallet var jag känd som "hästen" eller "hästtjejen". Jag hade aldrig spenderat mina kvällar och dagar stillasittandes hemma, dom hade jag spenderat i stallet, varje ledig minut. Inte så konstigt att jag inte riktigt visste vem jag var. Eller ja, vet, jag vet inte riktigt vem jag är. Jag har varit så fast i att vara ledsen över att jag inte har någon egen häst eller egen satsning att jag inte ens har ansträngt mig för att hålla ihop den stressig härvan som ska föreställa mitt liv. Men Mårten pratade om att det inte är så att man ska hitta sig själv, utan att man ska skapa sig själv. Det låter så klyschigt, men dom orden träffade mig rätt i magen alltså.

Nu ska jag skapa mig själv. Nu ska jag sluta må dåligt över att säga att jag inte hinner hoppa på onsdagar, jag ska sluta skämmas över att jag inte har tid med ridningen. Jag ska sluta tycka att jag själv är sämst på allt, jag ska ta studenten och skapa mitt eget drömliv. Det må ta år och dar, men fan, då får det väl göra det då. Så länge jag tar tag i det och jobbar mig framåt.

Jag har så många framtidsdrömmar som inte riktigt hänger ihop, det krånglar till allt lite. Alla börjar med att jobba med hästar, helst utomlands, spara ihop lite pengar, resa till Australien, plugga till läkare och gärna någon termin utomlands, men samtidigt vill jag ju kunna få tävla och rida massvis - så jag vet inte hur jag ska få det att gå ihop. Men mmm, framtiden är spännande...

Den absolut högsta drömmen vore att hitta någon duktig tränare/hästmänniska som vill satsa på mig, och hjälpa mig att använda all den kapaciteten jag besitter. Jag vet inte själv hur mycket kapacitet det är, men jag vill pusha mig själv till gränsen och se hur långt jag kan ta mig. Att få hjälp av den här coachen och få rida och tävla hästar åt andra under några år, bli så bra jag bara kan. Sedan skapa mitt vuxna drömliv efter det...