eedstroms

VARNING FÖR GNÄLLIGT INLÄGG

Jag är trött. Så jävla trött. Trött på skolan och på att ha krav. På att alltid känna att jag inte kan andas när jag kommer hem. På att alltid måsta planera in i detalj, på att säga nej till allt för att jag aldrig har tid. På att pendla, på att bo på tre olika ställen. På att aldrig ha ett liv. På att inte kunna komma hem, ta det lugnt och se på serier och umgås med familj, vänner och pojkvän. På att inte ha tid att ha häst.

Skolan och mitt hästliv suger just nu. Och det jobbiga är att jag vet att jag skulle kunna ha häst om jag inte hade så höga krav. Jag är ingen jättetalang i skolan, jag får plugga svinmycket för mina b:n liksom och jag vill inte nöja mig med B. Jag vill verkligen inte det, men ändå verkar jag inte ha ork eller motivation eller tid till att plugga mig till a;n. När folk frågar om man är nöjd med sina betyg säger jag alltid ja. För vad ska jag sägs då? Nej jag är inte nöjd, men B:n är inte dåligt. Jag förtjänar inte A när jag inte klarar av att plugga mig fram till det. Men jag är inte nöjd med mina betyg. Det är jag verkligen inte, folk berömmer en och säger att man är så duktig, men jag har ju inte A:n. Men jag har ändå jäkligt bra betyg, dom når bara inte hela vägen fram till drömmarna. Jag orkar inte.. Idag är en sämst dag. Ligger så galet mycket efter i matten efter min magsjuka. Fattar ingenting av det nya kapitlet och det har gjort att jag har hamnat ännu mer efter trots att jag har varit på lektionerna. Jag ser ingen väg ut? Jag hinner aldrig/orkar aldrig/kan aldrig göra klart allt för jag förstår inte och hur ska jag då kunna stressa ikapp? Jag har hakat upp mig, och det är så svårt.

Saknad att ha en häst att trösta mig med. Att få sitta upp och bara känna den dör otroligt avslappnade känslan som uppstår. Att få borsta, gosa och bara hänga i stallet. Pillra med massa grejer och smörja. Hade jag inte haft Pontus och mina fina vänner nu hade jag hatat mitt liv. Bokstavligt talat hatat mitt liv, och jag skojar inte ens. Att ge upp ens livs kärlek till något är det värsta som finns, det är att ge upp en del av sig själv. Och ja, jag vet att det finns folk som går natur och har 5 hästar och klarar det. Men inte jag, jag skulle aldrig ha dom betygen jag har idag då, och då är jag ändå inte nöjd. Det skulle äta upp mig, förmodligen ännu mer än vad detta redan gör.

När jag skriver så inser jag vad lite det är att klaga om. Ett beslut om att sluta med ridningen under gymnasietiden som jag själv tagit, och klagomål om att inte ha en massa A:n. Så jävla löjligt, men för mig känns det som hela världen. Det är inte rättvist, människor över hela världen dör av svält och jag grinar över små problem. Jag är orättvis och fjantig, men jag har hakat upp mig

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas