eedstroms

några härliga

fan då

Jahopp, då var jag 100% säker på att jag kommer få tillbaka mitt biologiprov med ett F på pappret. Känns jävligt tufft faktiskt då jag aldrig har fått ett F, gör nästan ont i magen. Men jag vet ju att jag har mig själv att skylla då jag inte har pluggat som jag borde, men grejen är att jag verkligen inte har haft tid. Och när jag har haft tid så har jag tagit upp bokjäveln, grinat och inte kunnat någonting.. Aja, mitt eget fel att jag inte orkar hålla motivationen uppe helt enkelt! Alla andra orkar ju så jag får skylla mitt dumma jävla arsle själv.

Idag ska Karro följa med mig hem från skolan och det ska bli så kul! Hon ska sova hos mig för vi ska till Sundsvall med skolan imorgon och vi vill få sova ut - alltså kliver vi på i Bräcke! Ska bli skönt att ha plugghjälp, jag är ju som ni kanske märkt helt hjärndöd at the moment, så det behövs haha!

Har haft världens bästa helg i alla fall, slänger in lite bilder i nåt senare inlägg!!

han & jag, precis som det ska vara

Nu tänker jag skriva ett inlägg till er framtida utbytesstudenter, och alla andra som är nyfikna och även till er som gärna vill nosa i mitt och Pontus förhållande så klart - varsågod!! Nä, men allvarligt, detta är framförallt till blivande utbytisar. Jag har ju så klart inte åkt än, så att kalla mig utbytesstudent redan nu är väl dumt. MEN jag är en blivande utbytesstudent, och jag vet att det definitivt kommer att finnas fler i samma situation därute framöver. Jag hade gärna tagit stöd av att se att någon känner likadant.

 

Själva tanken på att du ska åka ifrån den man älskar mer än allt i 10/11 månader är alltid svårt. För mig dock var det absolut jobbigaste att såra honom. Även om han försöker stötta mig till sitt fullaste så vet jag hur mycket det tar emot. Jag kan själv inte föreställa mig om han kom till mig  och sa att han ville lämna mig så länge - så jag gör mitt bästa för att ha förståelse för hans känslor. Vi har pratat, pratat och pratat om det här och varje gång slutar det i tårar, men aldrig någonsin har vi bråkat om det. Vi vet helt enkelt att jag tyvärr kommer att skylla på honom om jag inte åker = vårt förhållande kommer aldrig att hålla. Det blir det bästa.

Jag har bollat detta fram och tillbaka med vuxna, vänner och föräldrar (och Pontus så klart) och jag har kommit fram till en sak, eller ja jag visste det redan, så jag har konstaterat att för att man ska må bra i ett förhållande måste man låta varandra ta för sig i livet och man måste låta varandra leva livet som man själv vill. Låt säga att det håller resten av livet, du sitter där medelålders och ångrar dig av hela ditt hjärta, eller kanske var det du som hindrade din partner från att åka och har din partners ångest på ditt samvete - hur skulle det kännas?

Jag vet ju absolut inte hur ni andra är men jag vill tro att är det meningen så är det fan det också. Om du åker nu och det håller, då var det meningen! Håller det inte kanske det inte var din rätta, eller kanske inte just då i alla fall.

 

Jag tänker vara ärlig och tala om att det inte är lätt. Det tär på förhållandet och det är mycket sad feelings, och det är inte ett dugg konstigt. För min del så känner jag mig ändå lugn, det finns bara en enda sak som oroar mig så mycket att jag har börjat fått magproblem, och det är hur Pontus ska må. Jag kommer ha så mycket roligt och nytt att göra där medan han får stanna i samma gamla vardag, minus mig. Hade det varit jag hade jag fallit huvudstupa ner i ett djupt hål och inte kunnat ta mig upp förrän han kom hem igen. Det känns inte bra, det känns inte bra för fem öre att lämna honom till det, det gör mig helt ärligt panikslagen.. Han är ju mitt allt, och det är JAG som sårar honom så där. Det gör så fruktansvärt ont att det inte går att beskriva med ord. Men, jag tänker så här: det kommer inte hålla om jag inte åker, så var är det bättre alternativet? Att jag inte åker, vi gör slut och båda blir förstörda eller att vi längtar ihjäl oss efter varandra i 11 månader och sedan lever vidare? Aldrig mer Pontus eller 11 månader utan honom? Svaret är uppenbart.

Detta är vad jag försöker intala mig, och jag hoppas av hela mitt hjärta att det är rätt val. Sanningen är att endast framtiden kan visa det, men jag tänker kämpa röven av mig, för han är den jag vill vara med resten av livet.

maybe I like this roller coaster

Hoppas på detta väder imorgon

Goodmooorgon. Jag var så jävla trött när alarmet ringde imorse så jag tänkte dra mig en kvart, men icke, då kom ena katten och skulle gosa med mig medan den andra hittade en boll med en plinga i UNDER sängen............ Älskar verkligen dom där ibland. Fick i alla fall ut dom från rummet, kröp ner i min underbara säng och.. blev kissnödig så klart. Vissa mornar är lite jobbigare än andra. Det var bara att pallra sig upp det, men när jag äntligen satt på tåget sov jag hela vägenin till stan, så jäkla skönt. Egentligen hade jag fått sovit till sju om jag ville men vi hade frivillig "workshop" typ på biologin så jag hade inget val. När jag kommer hem idag ska jag packa i ordning inför friluftsdag imorgon, wohoo! Slalom i bydalen står på schemat! 

 

Hörs senare guys!! 

surprise surprise

Bilder från världens härligaste kväll i fredags. Jag åkte in till stan vid halv fem/fem och gjorde mig i ordning hemma hos Ronja tillsammans med Mikapela medan Amanda och massa tjejer hade middag för Emelie hemma hos Amanda. När jag hade gjort mig i ordning sprang jag i klackar och klänning allt vad jag kunde hem till Amanda och hann precis i tid till att vara med och leda ut emelie med huva på fram till en väntande limousin som vi hade fixat! Hon blev så sjukt chockad och eftersom vi öppnade en champagneflaska åt vår fina 18åring därinne så satt hon där i limon och fick bara fram hur sjukt det var att hon fick åka limo och dricka champagne. Vi åkte runt i en timme innan huvan åkte på igen och vi klev ur limon, där stod det ett gäng med emelies närmsta vänner och sjöng "ja må hon leva". sedan ledde vi henne fram till en festlokal som var rejält pyntad med ballonger, girlanger, konfetti och fula bilder på vår allra finaste vän! Det blev en helt underbar kväll med massa dans och skratt, och jag tror att födelsedagsbarnet blev riktigt nöjd med kvällen, det är i alla fall jag.

Skickar även en tanke och en styrkekram till vår vän Joel idag <3

emelie 18 år

Idag fyller min bästa vän 18 år! Finaste Emelie, världens snällaste och ödmjukaste människa. Är så galet avundsjuk hahaha, bara ett litet tag till oktober liksom.
Jag har så ont i magen idag. Är mycket gladare efter att ha skrivit av mig lite igår, har dock fortfarande så ont i magen för att jag ligger så mycket efter, men jag hoppas kunna jobba på det idag. Nu ska jag gå och ha engelska prov, tjarååå

VARNING FÖR GNÄLLIGT INLÄGG

Jag är trött. Så jävla trött. Trött på skolan och på att ha krav. På att alltid känna att jag inte kan andas när jag kommer hem. På att alltid måsta planera in i detalj, på att säga nej till allt för att jag aldrig har tid. På att pendla, på att bo på tre olika ställen. På att aldrig ha ett liv. På att inte kunna komma hem, ta det lugnt och se på serier och umgås med familj, vänner och pojkvän. På att inte ha tid att ha häst.

Skolan och mitt hästliv suger just nu. Och det jobbiga är att jag vet att jag skulle kunna ha häst om jag inte hade så höga krav. Jag är ingen jättetalang i skolan, jag får plugga svinmycket för mina b:n liksom och jag vill inte nöja mig med B. Jag vill verkligen inte det, men ändå verkar jag inte ha ork eller motivation eller tid till att plugga mig till a;n. När folk frågar om man är nöjd med sina betyg säger jag alltid ja. För vad ska jag sägs då? Nej jag är inte nöjd, men B:n är inte dåligt. Jag förtjänar inte A när jag inte klarar av att plugga mig fram till det. Men jag är inte nöjd med mina betyg. Det är jag verkligen inte, folk berömmer en och säger att man är så duktig, men jag har ju inte A:n. Men jag har ändå jäkligt bra betyg, dom når bara inte hela vägen fram till drömmarna. Jag orkar inte.. Idag är en sämst dag. Ligger så galet mycket efter i matten efter min magsjuka. Fattar ingenting av det nya kapitlet och det har gjort att jag har hamnat ännu mer efter trots att jag har varit på lektionerna. Jag ser ingen väg ut? Jag hinner aldrig/orkar aldrig/kan aldrig göra klart allt för jag förstår inte och hur ska jag då kunna stressa ikapp? Jag har hakat upp mig, och det är så svårt.

Saknad att ha en häst att trösta mig med. Att få sitta upp och bara känna den dör otroligt avslappnade känslan som uppstår. Att få borsta, gosa och bara hänga i stallet. Pillra med massa grejer och smörja. Hade jag inte haft Pontus och mina fina vänner nu hade jag hatat mitt liv. Bokstavligt talat hatat mitt liv, och jag skojar inte ens. Att ge upp ens livs kärlek till något är det värsta som finns, det är att ge upp en del av sig själv. Och ja, jag vet att det finns folk som går natur och har 5 hästar och klarar det. Men inte jag, jag skulle aldrig ha dom betygen jag har idag då, och då är jag ändå inte nöjd. Det skulle äta upp mig, förmodligen ännu mer än vad detta redan gör.

När jag skriver så inser jag vad lite det är att klaga om. Ett beslut om att sluta med ridningen under gymnasietiden som jag själv tagit, och klagomål om att inte ha en massa A:n. Så jävla löjligt, men för mig känns det som hela världen. Det är inte rättvist, människor över hela världen dör av svält och jag grinar över små problem. Jag är orättvis och fjantig, men jag har hakat upp mig

fett nice helg ändå

God kväll. Idag är det söndag och jag har sån sjuk söndagsångest.. Vill bara somna och få sova i en evighet. Men men.. Den här helgen har faktiskt varit sjukt härlig! Fredagen var väl mindre kul då jag i princip endast pluggade, men man må ju ha såna dagar också då man går natur. å lördagen åkte vi till åkersjön och njöt av att köra skoter heeela dagen lång i fruktansvärt fint väder! Det var så himla härligt, Emelie försökte lära mig att burka och det gick mindre bra = träningsvärk efter att ha tippat och rätat upp skotern 32759067 gånger. Men kul var det och jag är så peppad på Bakvattnet om två helger!! Idag var det också finväder så fram tills två stökade vi på ute i solen tills jag var tvungen att plugga kemi. Nu är jag nog förberedd inför prov imorgonbitti. Nu ska det dushas här innan jag äntligen får krypa ner och kramas med min fina Pontus, nattnatt! 

fredag den trettonde

Hallå visst har det varit fredag den 13:de redan? Är jag helt bakom flötet eller är det vanligt att det händer ofta? 😳
Vilket fall som så förväntar jag mig ingenting speciellt från denna skrockfulla dag, den ska endast spenderas med tonvis av plugg eftersom jag ligger galet mycket efter.. Det är värdelöst att vara sjuk om man tar skolan på allvar kan jag lova. Skulle inte stanna hemma en dag extra som typ när man gick i nian hahaha. "Har lite ont i tån idag bäst jag stannar hemma".
Nu ska jag snart ha kemi och efter den har jag ganska lång hål så då tänkte jag passa på att få massa saker gjort. Efter hålen har jag typ lite "provaktigt" på massagen då vi har kunder och läraren ska kolla så vi kan osv. Nervöst. Inte för att jag inte kan, men jag är rädd att jag ska få någon slags blackout hahaha! Nu måste jag gå, see ya!

jag lever

Men hallå! Nu har jag överlevt magsjukan, äntligen.. I över ett dygn höll det på och jag trodde typ allvarligt att jag skulle dö haha. Min fina pojkvän stannade med mig en stund på söndag kväll och hjälpte mig, jag var så utmattad och fruktansvärt uttorkad att jag såg dubbelt och inte ens hörde vad han sa när han pratade med mig. Jag satt på toan med en hink i famnen och sov och grinade om vartannat, hade absolut ingenting kvar att kräkas ut, inte ens galla men ändå fick jag sitta och hulka.. Pågick hela jävla natten och till slut, efter ett dygn kunde jag äntligen börja slappna av. Sånt här gör mig rädd, tänk om jag skulle få magsjuka i USA där jag inte riktigt känner någon, för det är värdefullt att vara omgiven av människor man känner sig trygg med när man mår så fruktansvärt dåligt!

Just nu har jag försökt få i mig lite nyponsoppa, har gått ner tre kilo i vätska (antar jag??) och jag blir nästan illamående av typ två klunkar.. Waah är ju så svag, vill bara äta allt jag ser så att jag slipper bli andfådd av att ställa mig upp! Ynka 52 kilo väger jag nu och det är fan inte normalt för mig att väga så lite. I like my food you know ;) Som tur är så brukar det ju gå fort när man väl börjar få i sig mat.

Nu ska jag se på greys och sen ska jag försöka aktivera hjärnan genom att plugga lite.

magsjuka

Klockan är fyra, jag har kräkts i 10 timmar och hatar livet, wihooo. Checkar in när jag mår som folk igen

idag är han trött

Tja! Igår var det ju hockeygala i Bräcke då och tyvärr så har jag faktiskt inte en enda bild från det. Jag hade till och med på mig klänning och lockat hår, så det hade ju varit kul om ett sånt ögonblick fanns på kort ;). Jag gjorde mig iordning med Denise och Ronja, och väl på galan var det väl inte superkul direkt. Vi åt iaf mat och efterrätt, sen var det prisutdelning och vid 20.00 fick alla "barn" gå hem för sen började pubkvällen. Jag, Ronja, Amanda och Denise drog hem till mig och skämdes över att inte vara 18... I slutet av kvällen vid typ två satt jag och Denise ensamma i lilla lägenheten och väntade på våra respektive som sedan kom hem och var helt dyngraka hahahaha! Vi satt uppe till halv fyra tror jag och bara snackade massa och skrattade åt hur fulla dom var, det var riktigt mysigt faktiskt!
Idag vaknade jag upp och måste ha andats in Pontus ångor eller något för jag är alldeles torr i halsen och har svinont i huvudet, inte så nice. Jag är ju så klart pigg som tusan jag ändå men Pontus sover som en stock. Vi har inga speciella planer idag, blir väl till att fixa iordning lite grejer inför skolan och så bara, njuta av det underbara vårvädret som Jämtland har!!!

nightmare

Haha åh, eftersom att jag läste massa hemska utbyteshistorier hade jag så klart världens jobbigaste dröm inatt. En ren mardröm, och det skrämde mig, så nu kanske jag inte kommer fantisera lika mycket längre... ;) Jag hade i alla fall inte fått någon värdfamilj innan jag åkte och skulle därför bo i en tillfällig familj. Den här familjen var hemsk, och jag fick flytta runt i typ tre olika familjer innan dom slutligen hittade en riktig efter en månad, och trots att den familjen var riktigt bra var det jättejobbigt för jag började i skolan en månad efter alla andra och fick det riktigt kämpigt med att hitta vänner... Herregud, så får det verkligen inte bli, men det var en bra dröm på ett sätt för den tog ner mig på marken igen efter att ha svävat på mina rosa moln liiite för länge!
Idag är det lördag och jag & Pont ska på hockeygala i Bräcke så jag får ha finkläder på mig!! Klippte också av mig massvis med hår igår som ni kan se på bilden, känns så jäkla kort men det är ju iaf fräscht. Nu ska jag ta hand om mitt hår som om det vore det viktigaste i mitt liv så har jag förhoppningsvis lite längd i det om några (läs: många) månader. Vi hörs senare!!
Och tack så himla mycket Maria för den fina kommentaren, det kändes skönt att höra!

önskar, hoppas, längtar

Jag är inne i en period just där allt jag kan tänka på är mitt utbytesår. Nu kommer vissa säga "ah men alltså Jennie det gör du alltid!" men nej, det är mer än vanligt nu.. Igår sträckläste jag igenom alla inlägg på en tjejs blogg som åkte 13-14, och det gjorde jag med en annan häromdagen också. Jag är fan besatt och jag fantiserar mer  än vad som är okej, för jag vill inte ha några förhoppningar alls. Jag kämpar emot alla dessa förhoppningar men just nu är det kämpigt med den delen faktiskt.. ;) Försöker intala mig själv om att det går bra att fantisera & dagdrömma så länge jag är medveten om att det är just drömmar, plus att jag faktiskt googlar på hemska utbytesår för att intala mig själv om att det inte alltid blir bra, haha! Jag är inte säker på att det är just det här, men jag tror att den här perioden då utbytet är allt man kan & vill tänka på, prata om & stöka på med kallas utbytesmania.

JAG LÄNGTAR IHJÄL MIG MEN VILL INTE LÄMNA PONTUS I 11 MÅNADER - GÅR DET ENS?

Kan inte riktigt föreställa mig känslan när det står EF på skärmen till telefonen och dom säger att jag har fått en värdfamilj, jag kommer inte veta vart jag ska ta vägen!

Nu ska jag googla skräckhistorier för att försöka lugna ner mig lite.. See yaaa!

 

 

london 2015

Upp