eedstroms

storjöyran 2015

Augusti står runt hörnet och jag har hittils haft en riktigt nice ledighet, även om det suger att inte kunna göra något på grund av vädret och ryggen. Jag kan inte träna, det finns ingen sol att njuta av och helt plötsligt har jag ingenting att längta till. Inga lediga pass på jobbet och detta var Pontus sista semestervecka. Att vara en boknörd passar ju i alla fall väldigt bra - jag har plöjt igenom typ 8 böcker den här sommaren. Och fler ska det bli!

Just nu sitter jag och peppar inför yran, det börjar imorgon men jag och Pont åker in idag för att han och Kim ska gå på stråket. Jag hänger med Dennan och Karolin ikväll, så vi får se vad vi hittar på. Har längtat efter Yran sen förra året, så ÄNTLIGEN är det dags, trist att det ska vara urtråkigt väder bara. Nä, nu måste jag hoppa in i duschen, fixa mig lite och packa ner kläder. Det är så sjukt tråkigt att yran är kall denna sommar, ingen mening att klä upp sig när man ändå har jacka för att inte frysa ihjäl haha. Skulle vilja ha klackar i helgen jag men jag känner mig så lång, plus att det skulle inte vara kanonbra om jag ens snubblade till med tanke på kotkompressionen.. Haha nu glömde jag bort mig, dags att göra lite nytta, hejdå bloggen!

 

Tänk om det hade varit någon sol i sommar så man kunde få lite färg, throwback till Thailand 2012.. I brist på andra bilder liksom ;)

mitt utbytesår blir inte av

Hej bloggen. Jag antar att rubriken gör att alla som läser detta sitter med ett stort frågetecken. Varför??

Jo, det är så att jag själv, tillsammans med råd från en läkare och några andra tog beslutet att inte åka på mitt utbytesår. Här har ni anledningarna!

  1. Den första anledningen är försäkring. Enligt en läkare jag var till i veckan trodde han att det kunde bli lite problem om min rygg börjar krångla minsta lilla i USA då han trodde att försäkringsbolaget säkerligen kommer säga "du visste ju om din skada när du åkte". Det skulle kunna bli en jobbig historia.
  2. Jag har ont. Nu kommer det kanske bara vara i någon vecka, men det räcker för att få mig att inte sätta mig på ett flygplan. Kan knappt sova på grund av den där rackarns ryggen, och det gör mig till en zombie på dagarna - och det vore inte heller särskilt kul att inleda året med att sova bort allt. Jag har ju fått en kotkompression (vet inte om jag skrev det) och för att den fullständigt ska läka skulle det förmodligen ta 8-12 veckor enligt en läkare, och enligt en annan kunde man ha problem i ytterligare tre månader efter det (och så klart resten av livet vid smällar, stötar och vissa saker). Jag skulle inte kunna börja i någon sport på en gång vilket jag gärna ville, och jag vet inte hur det såg ut, men har i alla fall hört att det är svårt att få en plats i efterhand.
  3. Jag blev skraj helt enkelt. Jag trodde för det första att Pontus och Mattias hade dött, och sen var själva upplevelsen sjukt omskakande. Att vakna av att ryckas fram och tillbaka, hänga upp och ner, höga smällar och tvärstopp blandat med lukten av bensin, känslan av att slå näsan och ljudet av mitt egna helt hysteriska skrik var chockerande, minst sagt. Jag blir stressad av minsta lilla när jag åker bil, får lite ångest när jag känner bensinlukten, jag blir fruktansvärt orolig när någon av mina nära och kära åker bil själv och jag är allmänt orolig. Det och att sätta sig på ett flygplan tvärs över atlanten ensam skulle inte bli någon bra kombo, tyvärr. Visst skulle jag få skinn på näsan som vissa har försökt peppa mig med, men det skulle inte vara en rolig inledning på vad som egentligen skulle vara det bästa året i mitt liv och jag antar att jag inte är tuff nog för det helt enkelt.

Jag har försökt vänt på alla sidor i detta och har för att få en objektiv bedömning till och med faktiskt pratat med en kurator.

Självklart känns det jättetråkigt, det gör det verkligen. Det har varit en dröm väldigt länge och allting var fixat, men som sagt så vill jag att mitt år utomlands ska bli det bästa i mitt liv på alla sätt och vis. Det skulle det säkerligen kunna bli nu också, men jag är helt enkelt inte tuff nog för att bara bita ihop angående det här och ta mitt pick och pack för att kämpa mig igenom början på något som ändå skulle blivit den största utmaningen i mitt liv.Och jo - jag kommer ångra det här beslutet SJÄLVKLART, men det är inte konstigt alls. Speciellt inte när min värdfamilj är den underbaraste jag kan tänka mig - men jag ska definitivt hälsa på dom istället.

Hoppas ni förstår, och snälla, inga idiotiska kommentarer om att jag var för feg eller att jag gör det för att jag är så kär i min pojkvän. Jag gör det för min egen skull, ingen annans, och jag har redan börjat fundera på vad för resa jag ska göra istället. För bo utomlands - det ska jag definitivt göra en period i mitt unga liv.

If you are reading this Bill and Kerri - thank you so much for wanting me to be a part of your amazing family. I will for sure visit you as soon as possible, that is a promise! I'm sure we would have had the best year together and I'm so sorry that I'm not able to come.

Tack och hej, och ni utbytisar som läser detta får mer än gärna länka er blogg i kommentarsfältet så jag kan följa er på era underbara år!!!

har ni någonsin haft änglavakt

Igår var vi på väg till watercross tävling i Särna, när vi i Älvros väjade för ett rådjur. Bussen skar ner i diket, det tog stopp mot en infart som gjorde att vi reste oss på nosen och flög väldigt många meter upp och ner innan vi landade på taket. Väl på talet slog vi över på sidan innan vi slutligen landade på alla fyra däcken i motsatt rikning mot den vi kom i. Vi alla klarade oss helt okej, Pontus och Mattias med ordentligt mörbultade ryggar och näsor, jag också mörbultad rygg och näsa, plus en liten kotkompression i ryggen. Vi hade verkligen änglavakt. Med tanke på hur bussen ser ut, det fanns inte en enda hel pryl förutom kylboxen, så borde vi nog inte vara hela vi heller. Tackar änglarna otroligt mycket!!!

sexton nollsju femton

Halva juli har passerat och jag har snart jobbat klart, har bara två dagar kvar den här veckan. Yran står runt hörnet, och på måndag kan jag äntligen joina Pontus på semester. Ledighet tillsammans med mitt hjärta mitt i sommaren - kan det bli så mycket bättre? Det skulle vara att vädret förbättrades lite kanske, men annars känns det här helt underbart.

Lite knepigt är det dock att inte veta vad framtiden har att erbjuda. Jag går liksom på obestämt lång ledighet, i vanliga fall vet man alltid att skolan börjar inom en viss tid, och då vet man vad man har att vänta sig. Det är spännande, jobbigt och tålamodsprövande, men ändå en rätt härlig känsla att mitt liv just nu verkligen ligger i ödets händer! Det är liksom bara att ta det som det kommer. 

Jag vet inte om jag har kommit ihåg att skriva det (förmodligen inte eftersom det var så länge sedan jag skrev;)) men jag har nu en hundvalp!! Mamma och Pär har skaffat en irländsk setter, och han är ta mig tusan det sötaste jag vet. Lita lagomt jobbig, men idag var han faktiskt väldigt mycket bättre. Han bits lite för mycket och har energi så det skulle räcka till fyra valpar till, men jag är helt nerkärad i det där lilla energiknippet! 

Ja, där hade jag i alla fall skrivit en liten check up på livet, det behövs ibland. Tråkigt utan bilder, men tills nästa gång bloggen!  

watercross & dubbelplacering

Godkväll! Nu har det hänt lite grjejer på utbytesfronten, men tyvärr står det still igen. Jag fick min nya placering häromdagen, i Minnesota. Inget mer med det liksom, jag gav upp hoppet om delstatsvalet för länge sedan. Däremot var det en dubbelplacering, och jag som tidigare har varit väldigt positiv till det fick en olustig känsla i magen. Trots jobbigt mycket skuldkänslor mot EF som letar familj till mig tackade jag nej - det kändes helt fel. Jag har ont i magen konstant nu för det börjar bli tight om tid, och jag kan förstå att EF måste vara otroligt frustrerade just nu. Det är jag med. Jaja, bara att vänta på det tredje samtalet om placering nu då, tredje gången gillt eller hur var det??

För övrigt så jobbar jag på i min lilla mejerikyl. Fryser arslet av mig varje dag, och för var dag som går blir hoppet om en snygg bränna i sommar mindre och mindre. Plånkan däremot blir bara större och större. PÅ kvällarna är jag med min finaste Pont, och det är helt underbart att få massvis med kvalitetstid med honom nu när jag inte måste plugga jämt. Saknar polarna mina, blir bökigt att bo på olika ställen när alla jobbar mycket, men snart är det Yran! Jag och Pontus hänger väldigt mycket hos Mattias nu, hjälper honom med sin satsning på Watercross. Så jäkla kul och jag har blivit riktigt intresserad. När jag kommer hem nästa somamr blir det till att spara ihop pengar och pröva på det där, om intresset jag har fått nu kvarstår så klart ;) Försöker lära mig så mycket som möjligt om skotrar nu, men min hjärna är nog bättre när det gäller levande djur än maskiner. Vi har varit på tre tävlingar i år och det går bara bättre och bättre för Elgen. Riktigt kul! I helgen var vi i Backe för andra deltävlingen i SM-serien, och Mattias lyckades ta sig till C-final och knep tionde placeringen. härligt härligt! Han klättrar i listorna för varje tävling som går och just nu är han fjortonde bäst i Sverige - på sin första riktiga säsong!

Av någon anledning blev mina mobilbilder extremt suddiga nu. Så kan det gå!

Upp